Västervik

Jag tror jag börjar bli hel igen.
Det pirrar i hela kroppen. Jag liksom skakar. Skakar av förväntning.
Imorgon åker jag hem. Tro det eller ej...men, Västervik, jag har saknat er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback