Straxt innan jag somnade i går så gjordes en upptäckt i mitt inre. Som en tulpan i november dansade flimrande tankar förbi. Om man tycker om något så mycket, varför välja något annat före? Kluckande, vågspel och sinnesro, det finner jag bara på en enda plats. En enda miljö. Är det inte mest logiskt då att välja den miljön när man ändå vill se andra kulturer? Att dra nytta av sin nyfikenhet för världens alla hav samtidigt som man skrapar ihop sig lite kosing? Det är tankar som tål att tänkas fler gånger än en. Och förhoppningsvis leder det till en lösning. Mina tankar gör oftast så: bildar en vilja som i sin tur blir en handling. Är det inte härligt när livet överraskar med små presenter varje dag?