Tiderna förändras och det är bara till det bättre. Livet rullar liksom på sådär som man önskar att det alltid kunde göra. Min abstinens efter att få åka på en skidresa är lika smält som snön och inte heller resa till solen lockar. Jag vill bara vara. Kanske är det för jag reser så mycket ändå att jag liksom inte riktigt pallar längre? Vill bara få stanna i min stad, umgås med de underbaraste och finna ro. Orkar inte hetsa för småsaker. Är som i ett töcken av avtrubbighet, fast på ett bra sätt. Vet inte om ni förstår mig. Men kanske kan ni göra det om jag berättar att jag mestadels brukar bli rastlös efter tre månader i ett hem? Att jag tar mina saker och drar ihop om att finna lyckan någon annan stans? Men nu har jag insett, lyckan finns ingen annan stans, den finns i mig. Den finns i dig, i oss alla. Leta du med och du kommer finna den närmre än vad du någonsin trodde.

Idag har jag varit på promenad ända sen frukosten var uppäten. Så frisk luft har jag minsann fått i mig tillräckligt...sisodär fyra timmars luftintag :)
Nu väntar skivande på min roman i ett par timmar. Sen ska jag äntligen få samtala med min Elin per telefon...saknar henne!

Ha en fortsatt fin dag, mina vänner.