Vi satt i soffan, hade nyss tittat på Bedtime stories när våra barndomsminnen ploppade upp. Ett efter ett påminde om det som varit, både bra och dåligt.
Vi försvann i det förflutna och åkte buss till stan. Jag satt i vagnen, du drog mig. Vi var på promenader i solsken och var inomhus och kittlade varandra under fötterna.
Vi var på begravningar och våra sinnen sänktes till för många minusgrader. Men så kom vi hem till mormor och blev varma om våra hjärtan igen. Vi åt hennes kakor och bullar. Fast att hon alltid sa "Nej, jag fikar aldrig". Jag åt så många ballerina-kex som möjligt och sen var jag, mamma och mormor i tvättstugan. Där härmade jag mormor och tillslut brast vi alla i gapskratt.
Sen var vi var hos farmor och spelade Fia med knuff och förundrades över hur ett så simpelt spel kan vara så roligt när man spelar med henne. Och du var ute på landet och skrattade åt farmor som veks in i badenbaden-stolen.
Minnena flödade och ju mer vi pratade, desto mer mindes vi.

Efter våran flashback så lättade jag. Blev som ny, kunde tänka tankar som jag inte tänkt innan och mådde plötsligt lite bättre. Kanske var det Adam Sandlers skickliga skådespeleri i filmen som fick oss i det härliga tillståndet...Kanske var det vårat sällskap, syster och jag och tända ljus. Eller kanske var det alltihop som bidrog till mysfaktorn?
Filmen var hur som helst mycket sevärd! Jag blev positivt överraskad när jag märkte hur väl de använder Lagen om attraktion och The secret. Har du inte läst den boken, så gör det bums!

Nu väntar promenad med Alex och Fia...och självklart ska alla hundarna med också <3