Så här ligger det till:

Jag började skriva ett inlägg här för någon vecka sen. Men la aldrig ut det, vet inte riktigt varför. Det bara tog stopp straxt innan jag skulle trycka på Publicera. Idag tänker jag ta mig förbi hindret. Det har jag ju gjort så många gånger förr.

När jag tänker tillbaka på en tid som varit så ser jag hur förfärligt många hinderbanor som jag snubblat runt i. Irrat runt som en hamster i hjul. Varför? Jo, svaret är ganska enkelt: För att finna mig själv.
   Dock trodde jag aldrig att en vanlig utekväll med tjejerna skulle bidra till detta. Att jag skulle finna min självsfrände livs levande på ett dansgolv i slutet av April. Men, som ni säkert anar så var det precis det som hände. Några månader senare sitter man här, i en ny fas i livet. Och jag ska säga er en sak: Det trodde jag aldrig. Det var inte ens något som jag ville. Jag hatade allt som stavades kärlek. I alla fall när det gäller man-kvinna-leva-lyckliga-i-alla-sina-dagar. Sånt fanns inte längre i min värld. Den var bortspolad på någon liten strand. På något märkligt sätt så fanns glöden inom mig. Viljan att vara två växte. Och nu är vi tre. Du, jag och bonusbarn <3

Dags att ta tag i denna lördag. Mycket ska hinnas med idag. Kanske återkommer jag inom kort. Kanske kommer det inte något mer inlägg. Man vet aldrig. Men sån är jag!

/Sophie


Kommentarer
Postat av: Julia

Saknar dig <3 Fint inlägg gumman.

2009-10-03 @ 19:45:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback