Helgen blev bra, mycket bra till och med. Jag hade inte fel när jag hade saker på känn. Vilket var bra, för det är så tråkigt att bli besviken. Vi käkade en utomordentligt god middag hos Alex och det fotograferades flitigt, vilket medförde att man kunde glädjas ända in till morgondagen då Alex, jag och Sebbe tittade på alla alster. Många skratt blev det kan jag lova. Hela dagen igår var överhuvudtaget lyckad. Strosade på stan och såg igenkännbara ansikten var jag än vände mig, vilket i och för sig kändes ganska absurt nu när man är van att vara mer anonym. Fikade hur många gånger som helst igår, först med Annika, sen med Alex, sen mat med Alex och Sebbe, sen fika på stan med de två och Lizette och Alexander och sen igen med Alex och Sebbe...igen. Ja jädrans vilken mysdag!
Den slutade dock inte så bra, skulle ta av mig strumporna när jag väl var hemma och då hände det något skumt med min rygg. Den la av skulle man kunna säga. Så nu känner man sig som en annan invalido. Har dock kurerat mig med både det ena och det andra idag, så förhoppningsvis får jag en frisk rygg i julklapp. Det vore nåt det.
Kvällen ska tillbringas med mami och papi framför Uppesittarkvällen. Tänkte vinna mig några miljoner, det  kan gå åt.

God jul på er allesammans!
Vill även passa på att hälsa till Alex igen, GRATTIS! :D

Ni är så dåliga på att kommentera, men trogen skribent som man är så fortsätter man ändå. Ni verkar ju ändå gå in och intressera er för lilla mig. Så något är det som lockar..?

Västervik ligger för mina fötter igen och dom trivs. Vi trivs. Jag och mina fötter. Åt frukost med världens bästa Alex i morse och fick se många bilder på det äventyr som hon varit i väg på. Om jag önskar jag hade varit med? - Ja, vad tror du?! Blanka hästryggar, bedårande landskap, zebror, apor, lejon, flodhästar, båtturer, bergsvandring, strandmys, solnedgångar, grillkvällar och så värme. Stekande sol som är så där het som den bara kan vara utanför Sveriges gränser.
Alla bilder, alla historier och naturen fick mig att längta bort, trots att jag precis kommit hem. Logiskt? - Nej. Men sån är jag, det är bara att vänja sig.

Julen närmar sig med stormsteg och det ska firas med en mysig glöggkväll med tjejerna. Innan dess ska håret bli färdigt, sitter nämligen med färg i skallen. Behövde uppgradera mig lite, samma färg som innan...så det blir nog finfint. För er som inte hänger med i svängarna, så är den blonda flickan på bilden här ovan endast ett minne blott. Höst och vinter kräver en mustig färg, därav mitt val av en mörk nyans.

Annars består min tid framöver av olika festligheter, vilket alltid är trevligt. Och familjemys.
 Undra om man kan säga att jag har kommit hem nu, trots att jag egentligen inte har något hem? Kan jag uttrycka mig: "Äntligen hemma!" eller "Oh, vad skönt att komma hem!" eller "Nu är jag hemma!" ?
   Det känns så just nu. Så jag passar på att skriva det här i alla fall: Jag kommer att vara hemma hela mitt jullov. Även om en författare aldrig har ledigt, så ska jag njuta ordentligt av mitt hem, min hemstad och alla mysiga männsikor de kommande veckorna :)

Straxt innan jag somnade i går så gjordes en upptäckt i mitt inre. Som en tulpan i november dansade flimrande tankar förbi. Om man tycker om något så mycket, varför välja något annat före? Kluckande, vågspel och sinnesro, det finner jag bara på en enda plats. En enda miljö. Är det inte mest logiskt då att välja den miljön när man ändå vill se andra kulturer? Att dra nytta av sin nyfikenhet för världens alla hav samtidigt som man skrapar ihop sig lite kosing? Det är tankar som tål att tänkas fler gånger än en. Och förhoppningsvis leder det till en lösning. Mina tankar gör oftast så: bildar en vilja som i sin tur blir en handling. Är det inte härligt när livet överraskar med små presenter varje dag? 

Jaha, då var den vanliga promenaden runt sjöarna tagen. Mina lungor har fått andas ut all katthår och benen har lagt på sig ytterligare lite träningsvärk. Nu väntar romanskrivande. För övrigt så slog det mig när vi var ute och gick att en stor bidragande faktor till min lyckokänsla är Thea. Tack vare henne så lyckades jag få till en snygg början på det kommande kapitlet. Jag satt i bäddsoffan/sängen i går kväll och bara av hennes närhet så knapprade fingrarna av sig själva på tangenterna på min dator. Låter kanske skevt, men mina förklaringar är inte de bästa just nu. Är lite skakis efter vår snabba gång, så kanske borde man få i sig nåt i lilla magen?

Det ligger ett grått täcke över Stockholm idag. Och det mest nturliga ore väl att jag skulle vilja krypa ner under mitt igen. Men nej nej, här ska skrivas. Kanske tas en promenad också, trots att det verkar hänga små fnyk i luften. Jag vet inte vad det är som gör mig såhär fylld med upprymdhet. Kanske är det bara själva tanken på att jullovet är här om bara två ynkliga dagar? Kanske är det tanken på framtidens ljus som gör mig så många kilo lättare? Eller kanske är det bara tacksamheten över att jag har så många underbara männsikor i mitt hjärta?

Men god kväll på er där ute i världen. Mina ben gör ont, har träningsvärk av allt promenerande. Men jag ska inte klaga, känns ganska bra när man vet att något gör nytta. Min kropp behöver byggas upp, repareras och möjligen stylas om lite. Så visst är det ett steg i rätt riktning.

Vill gärna skriva här, men är omotiverad. Tycker det är trevligare att meddela mitt liv via samtal. Det är bekvämare, man slipper undra vem om egentligen läser all strunt som jag öser ut. Så vill ni mig något så vet ni var ni finner mig. Kanske ändras min uppfattning efter jul, kanske inte. Hur som, så är det det som jag ser fram emot nu. och har gjort ett bra tag. 

Men god dagens. Blev visst inget andra andvets-inlägg för min del. Men jag hoppas ni hade det riktigt mysigt i går. Jag var mest trött, efter helgens bravader. Annika och jag har haft det hur bra som helst. Kunde dock haft det liiite bättre, om vi hade spelat Wii igår, men tröttheten sa liksom ifrån.

Jag har inga kloka tankar eller spännande saker att komma med. Bara ett kort och gott hej. Och så ett hejdå med.
Idag blir det till att gå en sväng på stan med Lizette, Fia och Sarita. Ser fram emot det!

Förresten, jag måste hitta någon som vill ta sig an min blogg-design...eftersom jag själv inte har den talangen...Förslag någon?

Nu har ännu en dag passerats. Och den har inte varit illa heller, blev faktiskt lika bra som förväntat. (Undantag då för min extreeeema trötthet). Tänk vad lite regi och skådespeleri kan göra för en text, helt otroligt. Mja, vissa av er är säkert nyfikna av att höra mer. Men nej, jag orkar inte. Funderar på att hoppa i säng nu, så man orkar med den lååånga dagen som väntar imorgon. Visserligen en trevlig sådan, men även solen har sina fläckar som man säger...

Thea och jag har tittat på "Morden i Midsomer", druckit cola och ätit ostbågar (och chipsrester). Det var gott, nu är jag mätt. Bautamätt. 

I natt kunde jag inte sova. Mitt bröst håller på att vändas ut och in. Det svider och andningen är tung, svåråtkomlig. Blev arg av inte inte kunna lösa smärtan på något sätt, försökte fumla efter halstabletter i mörkret, utan resultat. Drog in lite astmamedecin, som hjälpte andingen att i alla fall existera. Thea och jag skulle gått på stan idag, tittat i affärer och provat vackra klänningar. Istället sitter jag här och hon är ute och letar hårfärg till sig och halstabletter till mig. Tur att hon finns. Hade varit svårt att försöka få ut kaninkatten på en promenad till affären. 

Skapandet av text har pågått även denna dag. Passade perfekt, eftersom Stockholmsvädret är grått och regnigt denna första dag i december.