Text efter text skrivs. Glöden är uppe, må jag lova... Kaffe, choklad och levande ljus är den perfekta kombinationen. Och Thea är den bästa att diskutera sina verk med, vad ska jag göra när jag blir utan henne?

Jag vill ha

Idag blev jag väckt på världens bästa sätt. Telefonen ringde och när jag svarat så säger en lycklig röst : HEEEJ!

Jo då, nog hade jag sovit ut idag. Min hjärna har var mycket kreativ idag och skapat precis de stämningar och ordsammansättningar som jag önskat. 

Dagen har börjat bra. Ja, du läste rätt: börjat. För det är just så det ligger till. Jag har ätit frukost med min samtalspartner Thea, pratat i telefonen med Annika och städat lite här inne. Att ens försöka ursäkta min långa sovtid (till klockan ett) är inget jag vill försöka mig på. Fast jag är ju i och för sig sjuk, med halsont och sånt. Tusan, där kom den ändå. Men ibland är bortförklaringar skönt att förhålla sig till. Fy, vilken dubbelmoral jag bär på. Men nog är jag väl inte ensam om sådant? Att jag har två små gubbar inom mig som vill hamra på olika verk och att de försöker slå sönder varandra ibland, är det bara jag som har det så? 

Lilla Sjöjungfrun sjunger för Blunder på tvskärmen och bara det skapar en mysig stämning. 

Vad snabbt och smidigt allt går när man sett bokstäver dansa framför ögonen i flera dagar. Äntligen fick jag ner det jag ville ha i min poetik-text på papper. Lättad över att inte behöva tänka på det mer så kan jag nu gå ut i köket och belöna mig själv med lite nudlar. Ibland är jag bara så äckligt stolt över mig själv. Får man vara det?

Sådär ja. Ivägskickat och klart. Eller så klart som det kan vara nu. Känns skönt. Så nu sitter jag och funderar på vad jag vill skriva till nästa inlämning. Ska nog ge mig på ett helt nytt kapitel :) Ibland är det så fruktansvärt härligt med oskrivna blad.

Regn och rusk, go vänner, det är vad man har att vänta sig utanför fönstret som bjöd på sol i går. Dessutom så belönade jag mig själv med att väcka mig med frasen "MEN VAD I HELVETE!" Inte världens trevligaste, jag vet. Men det var så jag reagerade när kaninkatten välte ut ett glas vatten som stänkte mig i ansiktet. Underbar start på dagen, eller? Får väl vända på det och se det som att det knappast kan bli värre. Yohooo. Har i alla fall goda chanser att lyckas med saker och ting idag och det är en ganska trevlig tanke. Så nu ska jag försöka hålla fast vid den och rätta klart kapitelet. Wish me good luck!

Nej. Nu sitter jag vaken i natt med. Jag som trodde jag skulle klara av att somna tidigt, eller åtminstone tidigare än igår. Inga vidöppna tårkanaler ikväll i alla fall, vilket känns skönt. Istället vimlar det av tusen olika bilder och sinnesintryck i hjärnan. Den vill inte koppla av, vill inte sova. Kanske behöver den inte sova? Eller kanske är det just sova som den faktiskt behöver? Hur som, blir trött på detta. Vill inte tänka mer. Ge mig en mysig jul, så jag kan vara lugn någongång. Ska vi säga så? 

Tänka sig, jag har lyckas komma igång med skrivandet. Men ska jag vara ärlig, så höll jag på att ge upp precis i starten. Men nu är man på banan och inne i fiktionens värld igen, vilket är helt underbart. Tankar som tillhör verkligheten spelar ingen roll och det är så avslappnande. Nyss har ett mål mat ätits, för att få upp energin igen. Råkade sitta och försvinna in i boken i nästan två timmar. Det kallar jag passion. Ja, skriva är livet. That´s it!

Jag har nyss varit ute på promenad. Det trodde jag aldrig att jag skulle palla idag. Men när solen skiner så vackert har jag liksom svårt att låta bli. Nu är mina kinder rosenröda och jag drog djupa andetag under hela rundan för att få i mig så mycket frisk luft som möjligt. Känner mig lite mer på allerten nu och ska ta mig för mitt skrivande. 

Idag har det varit en skev dag. Jag vaknade redan vid klockan nio, eftersom jag säkert föll i dvala klockan elva i går kväll. Jag ville inte vakna, försökte tänka bort tanken på att jag var pigg och utvilad. För på ett plan kände jag mig allt annat än utvilad. Förföljd av mardrömmar i två nätter i rad gör en till en söndertrampad smet.

Jag är arg på min dator. Eller egentligen inte på datorn i säg, utan på strömsladden. Den vägrar nämligen att sammarbeta med mig idag. Och jag som ville skriva om ett kapitel. Där fick jag. Jo visst, jag skulle kunna använda den datorn jag sitter vid nu, men jag blev så irriterad över min egna dator att jag tappade sugen. Fuck.

Att det skulle vara så lätt att få i ordning på alla tankar om romanen som det faktiskt var, det trodde jag aldrig. Nu har jag klippt, tejpat och skrivit på alla dessa lappar och gjort en finfin karta över hela boken. Så nu har jag en mycket bra överblick på vad det är jag pysslar med egentligen. Känns skönt att slippa ha all text dansande i huvudet. Nu finns det där och jag slipper tänka så mycket på det. Så nu är det bara till att skriva på.

Idol rullar förbi och snart får man veta vem som puttas ut ur programmet denna kväll. Appropå det, man skulle varit i Sveriges bättre storstad - Göteborg. Lugnare miljö, idol-Lars är på besök där och Norge är närmare därifrån än här. Mja, en tanke bara. Men strunt samma. Får väl se det som att jag kan produsera en hel del text nu när jag inte har något som stör. 

Jag drabbas av flashbacks. Gång på gång på gång. Känslor som kommer, som sen ebbar ut. Jag är fylld med någonting som jag saknar ordet av. Tomheten tröttar ut mig.

Luften är torr. Nästa gång säger jag kanske allt. Men nu håller jag mig till...ingenting. Ögonen gör för ont.

Ögonen svider. Men snart får de sova. Drömma. Sen vakna och bege sig ut genom fönsterrutor på tåg. Stockholm väntar mig imorgon och denna gång för en lite längre vistelse än i vanliga fall. Just nu håller detta vanliga fall att utrotas. På gott och ont. Men snart är det jul och då får man träffa sånna som man längtat efter. Då får man sitta under en gran och klappa på sin hund hur länge man önskar. Nämde jag att jag längtar till jul förresten?

Gonatt vänner. Sov sött.

Jag vill spendera min vinter framför en sprakande eld. Ett skrivblock i mitt knä och en dansande penna över bladen. En kopp rykande choklad ska finnas för att stilla all eventuell köld. Och jag ska bara sitta där. Titta ut genom fönstret och skåda en och annan dalande snöflinga från skyn i mina små raster. Sen ska jag bara skriva, skriva, skriva...

Skolan har varit underbar denna vecka. Många nya lärdomar har gnagats sig fast i hjärnan. En av dem är hur väl stjärntecken spelar roll. Ja, jag vet. Du tycker det är bullshit. Men nej, jag gör inte det. Och speciellt inte efter det som sas inom klassrummets stängda dörrar. Så nu blir det till att forska vidare om sådant på egen hand.

Jag har sovit i lägenheten med Thea. Vi skulle gått hem till en annan klasskompis på torsdagskvällen, men varken hon eller jag pallade det. Så vi åkte direkt dit och drack varm choklad och bara var där. Ibland är det just det som behövs. Vi åkte tillsammans på tåget igår och pratade om trevligheter som nödvändigtvis inte måste avslöjas. Så nej, det låter jag vara osagt. Vi skiljdes åt i Norrköping, där bytte jag tåg och fortsatte mot Linköping.

Så nu är man här och blir förföljd av en liten krabat. Till och med när jag skulle sminka mig så kom han in i badrummet och la sig så nära mig han kunde. Misstänker att han är rädd att jag ska åka igen. Lilla älskade hundskrutt. Annika kommer snart. Så då lär han ju bli en aningens överraskad och pussglad. Mys.

Sanna Carlstedt sjunger för mig ur högtalarna. Om sådant som berör. Och mina öron får rysningar av den ljuva musiken.

Och jag längtar bara till jul just nu. Jullov, julafton, juldagen, annandag jul, nyårsafton, nyårsdagen. Kan inte någon bara spola fram tiden?

Ja, jag vet att jag är dålig på att skriva nu. Men ibland blir det så. Känns bara krävande att häva ur sig masa saker här. Det får bli som det blir.
   Idag ska jag i alla fall till Stockholm. Nyss åt jag makrill. Nu ska jag sminka mig. Jag är osammanhängande av naturen. Så sluta undra.
   Dina skor stod i hallen, ensamma och slitna. Men oh, så fulla med kärlek.